Imorgon är det dagen med stort D. Första jobbdagen för denna omgången och kanske den sista omgången också, hoppas iallafall nått sånt.

Ångestblandad dag idag faktiskt.

Bara en sådan enkel sak som, vad ska jag göra under dötiden? Vad ska jag äta? Vem kommer hem vid vilken tid? Hur är alla rutiner under arbetsveckor? Sjuka frågor som är riktigt jobbiga om du jobbar mellan 12 och 21. Eller som på helgerna 11h jobb.

Jag tycker personligen det är riktigt svårt att ta ett sådant ansvar som jag måste göra i något jag inte förstår mig på till 100%. Att ta ansvar för sig själv och ex. skolarbete är en sak, men nu måste jag ansvara för andra som inte kan göra det själv. Ganska stor press och allting ska ju klaffa.

Nä det känns som om jag kommer gå och se väligt oengagerad ut när jag jobbar, precis som att jag itne vill yjna några pengar. Men det är ju inte det som ä mitt problem. Mitt problem är att jag vet inte vad jag ska göra och det hade varit skönt att bli åtsagd vad man ska göra. Men det är inte rätt mot mina kollegor att de ska ansvara för mig. Det blir en svår situation som jag antagligen får lösa efterhand det kommer skulle jag tro.

---

22.00 nu.

Funderar starkt på att gå och lägga mig redan nu. Kom på att sova är helt gudomligt nice egentligen haha.

Det kan ju inte bli värre än vad det redan är, det är väl så man måste tänka tror jag. Bara jag får berättat för mig hur en dag ser ut så kan jag fixa allt sen. Det är mitt enda problem. Stort, men enda.

Fick precis känslan av att man blivit lite slapp ändå. Arbetskygg? Näe, det vill jag int alls påstå. Dock hade det varit roligare att få utöva något man är utbildad för att kunna klara av. haha, nu sitter jag och diskuterar att ha en annan form av sysselsättning när jag har 5 ljuva veckor framför mig av detta. Nä, jag får ta en dag i taget och ta de pinsamma och halv-utskällda situationerna när de dyker upp. Allt ska säkert lösa sig.

11.30 - 21.00 imorgon, wish me luck.

//Michel