|:. Värnplikten - 2008-01-28 | 2008-12-19
Jag vet att du som vill göra lumpen tänker ungefär samma sak eller att du någongång har frågat dig själv samma frågor som jag gjort.
Så många frågor och egentligen så få svar. Att jag skulle göra värnplikten har inte alls varit självklart i alla tider. När jag var yngre så tyckte jag inte alls att det skulle ara något för mig. Jag tyckte mer att det kändes som tidsfördriv. Menmed tiden så ökade mitt intresse. Vet itne om det beror på att jag börjae bli mer mogen i mitt tänkande eller om det beror på att jag ville få chansen att göra något, idag, ganska unikt.
För mig har det inte varit så som för många andra att det har vrit föräldrar som pushat eller att jag har haft äldre syskon som själva tjänstgjort utan det är ett beslut som jag själv har fattat. Jag ser det som min chans att kunna bli vuxen på riktigt.
Det är inte själva "krigandet" som jag är mest intresserad av utan det är alla de andra utmaningarna som jag känner att jag saknar. Att klara sig själv. Att vara behövd. Att få ta stort ansvar för mig själv och andra. Se mina och andras begränsningar och att verkligen se hur det är att jobba i grupp.
Att man sen samtidigt får göra något häftigt är i och för sig nice, men ändå.
Visst, nu sitter du säkert och läser och tänker: "Kan man inte uppnå allt det där genom att gå på högskola eller genom att arbeta?" Jo, det kan du säkert få och jag ahr upplevt det också när jag arbetar, men hur man än vrider och vänder på det så är det ingen direkt utmaning efter gymnasiet, för min del. Det är säkert tillräckligt för många, men inte för mig.
Att få känna på hur man pallar trycket i det mest extrema man kan tillgå i Sverige, under ordnade lagliga formerär en utmaning jag inte vill missa. Att få chansen att göra detta betyder mycket för mig.
Genom att göra lumpen vill jag få sådana erfarenheter som gör att jag går ur det som en starkade person psykiskt. Att utan problem kunna klara uppgifter såväl i grupp som ensam. Att veta med sig att "jag kan fixa detta", "jag behöver inte alltid vara beroende av andra".
Att kunna definera exakt vad det är som gör att jag vill göra lumpen är skitsvårt att berätta. Det är mer som en känsla. Som ett mål man har med en viss del av sitt liv. Tänk dig att du ahr tänkt på något som du vill göra med dig liv länge och du kan inte tänka dig att göra något annat, vad gör du då? Och när du sen får chansen, ska man itne ta den då? Jo, det tycker iallafall jag. tror att många skulle kunna känna igen sig i detta jag skriver. Det handlar inte bara om lumpen, det kan vara drömyrket eller drömutbildningen?.........
Känns som att det är sista delen av början av mitt liv. Låter konstigt men det känns så. Jag ahr i stort sätt allting annat. En underbar familj som stöttar mig. En helt fantastisk flickvän som alltid finns där för mig lika mycket som jag stöttar henne. En bra utbildningsgrund. Bra vänner som verkligen känner mig (Ni vet vem ni är gänget).
Elin, du ska inte tro att tanken på att göra lumpen helt plötsligt växt fram medans vi blivit tillsammans för at jag ska vara ifrån dig. Det är något som jag ahr velat göra långt innan vi ens kände till varandra. Det är itne därför jag vill göra detta. Jag gör det för att kunna klara resten av mitt liv på ett bättre sätt. Att sen kunna vara en bättre pojkvän och kunna leva ett härligare liv. Det är så jädra svårt att förklara men det är något jag vill uppnå med mitt liv. Kanske är det något unikt som jag får vara med att ta del av. inte många kommer få samma chans som mig i framtiden.
Du vet att skulle du få chansen att göra det du vill göra med ditt liv, behöver inte nämna vad det är, så skulle jag stötta dig till 100% och aldrig svika din sida i det du vill göra. Du har dina målsom du säkert kommit på långt innan jag kom in i bilden och jag har mina mål. När vi väl nått dessa eller när vi känner oss nöjda så kan vi skapa våra gemensamma mål.
Du vet att jag är din och att jag inte kommer låta 2008 förstöra det vi redan byggt upp, snarare stärka det vi redan har. Att vi efter 2008 ska kunna ha det så mycke bättre, du vet vad jag snackar om. Jag älskar dig.
Nu är jag här inne och läser runt lite också, och ökar på dina läsarsiffror lite!
Angående ditt inlägg så tycker jag att du ska följa din dröm och ditt hjärta. Har en liten teori om att ibland så måste man få växa som person på varsett håll för att sedan kunna hjälpas åt att låta förhållandet blir ännu starkare.
Hoppas jag inte la mig i något nu som jag inte har med att göra.
Ha det så gott och lycka till!
härligt att du verkligen får göra något som du alltid har velat göra, det är så jag känner med den utbildningen jag går nu. jag hoppas att din tid i lumpen kommer att uppfylla alla dina förväntningar! jag förstår att det kommer vara svårt för dig och elin att vara så långt borta från varandra i och med att ni är så vana vid att vara nära varandra. men jag lovar dig/er att det kommer gå jätte bra, kanske inte i början men efter ett tag så funkar det och tiden kommer att flyga iväg! tro mig jag är ganska van vid att inte få träffa min älskling lika ofta som jag hade velat...ta hand om varandra!
kraam
Bra inlägg. Alla har olika behov. Nu när man är ung ska inget vara i vägen för att man ska ta för sig och göra de grejer man vill göra. För senare i livet är det omöjligt.
Jag personligen vet att jag inte hade pallat lumpen av tusentals olika orsaker. Men jag vet även att jag kanske inte hade behövt det även om det är nyttigt för många.
Det som är bra för en är inte bra för alla andra liksom. Jag menar, jag tycker att jag växte mentalt jävligt mycket sist jag var i mitt hemland och såg folk bli avrättade eller småpojkar sälja sig själva för lite lim att kunna snorta.
Men det finns de som hade sett det och sedan förträngt det. Samtidigt det finns de som hade låtit det gå alldeles för högt upp i huvudet på de.
Go for it och låt inget ge dig varken skuldkänslor eller ånger.
