Shit om man tänker tillbaka på alla år som gått egentligen. Det känns som om det bara var några få veckor sedan man tackad för sig på grundskolan för att ge sig in i den då s.k "vuxenvärlden". Gymnasiet var det första stora steget i livet. Men nu när det väl är avklarat så börjar iallafall jag tänka: "va fan hände?" Var tog alla åren vägen egentligen?

Det känns som igår när man stog på grusgården framför skolan och såg några få ansikten man kände igen, dock inga direkta kompisar sedan innan. Tänk så jävla bra det blev till slut. Fan va ball vi har haft det egentligen under dessa tre åren vi var i skolan haha.

Men nu, vad har hänt. Nån pluggar i lidköping (linköping???) och nån i Stockholm. Fan det är snart bara jag och Kaveh kvar ju haha.

Nä det är sjukt så snabbt allting gått. Jag i minns att man satt på sommarlovet och försökte se sig själv efter gymnasiet och vad det blivit av en. Allt jag tänkte har stämt. Jag gick ut med betyg jag är nöjd med, träffade kompisar för resten av mitt liv och hade en jävligt oförglömlig gymnasietid. Allt stämde utom en sak.

Nej nej, haha. Det är ingen negativ sak.

Jag trodde aldrig jag skulle kunna hitta den riktiga kärleken så tidigt i mitt liv som jag gjort. Och på det sättet. Alla som säer att det inte går att finna kärlek över internet borde skjutas, eller iallafall tillrättavisas. Det går faktiskt, se på mig. Jag fann något som förgyller mitt liv oerhört. Jag fann Elin.

Jag vet, jag vet. Fan va känslig jag blev haha, men det är faktiskt sant.

---

Mitt liv blev fulländat den dagen du stegade in i det Elin. Det könns som om den sista biten saknats innan och nu svetsats in med de andra. Jag älskar verkligen dig och skulle kunna ge dig solen och månen om det inte varit omöjligt.

Lumpen ska inte förstöra något, bara stärka. Jag älskar dig.

Finns mycket mer att berätta men det är för personligt för att blogga om, det kan du få höra själv:) Haha.

---

Nä, gänget från gymnasiet och framförallt du Elin gör mitt liv jävligt bra.

//Michel