I19 BODEN
Fick reda på idag att jag inte kommer att utbildas till Kvartermästare utan att jag istället för att bli utbildad i ett tross kompani ska utbildas i ett skyttekompani då de dragis in alla i trosskompaniet och stridsvagnskompaniet.
Blev lite lack först men efter ett tag av tänkande så blev jag ändå ganska lugnad. Känns som en möjlighet att utvcklas till något annat istället. vi får väl se.
2008-01-28
Blev lite lack först men efter ett tag av tänkande så blev jag ändå ganska lugnad. Känns som en möjlighet att utvcklas till något annat istället. vi får väl se.
2008-01-28
Boden 18.18, 22/11
En del av mitt liv kommer spenderas i Boden under 2008. Låter bilden tala för sig själv.
Applåder
Måste tacka er som gett mig positiv feedback på min text om värnplikten. Kaveh du är en bra vän, du växte inte på nått träd. Tack.
Tack alla.
Tack alla.
Höjd ersättning??
Fick veta för ett tag sen att de förs diskussioner att höja dagsersättningen för värnpliktiga från 72 till 120 kr. Fast nu läste jag idag att den summan skulle vara ca 200kr istället, vilket är grymt mycket bättre :D
Det sägs att det inte ryms i åets budget men kanske nästa års, vilket betyder att jag skulle kunna få ta del av höjningen haha. Nice.
Det sägs att det inte ryms i åets budget men kanske nästa års, vilket betyder att jag skulle kunna få ta del av höjningen haha. Nice.
Värnplikten - 2008-01-28 | 2008-12-19
Vad är det som gör att jag vill göra värnplikten? Varför vill jag göra det? Vad betyder det för mig? Vad hoppas jag att värnplikten ska ge mig? Vad vill jag göra med mitt liv?
Jag vet att du som vill göra lumpen tänker ungefär samma sak eller att du någongång har frågat dig själv samma frågor som jag gjort.
Så många frågor och egentligen så få svar. Att jag skulle göra värnplikten har inte alls varit självklart i alla tider. När jag var yngre så tyckte jag inte alls att det skulle ara något för mig. Jag tyckte mer att det kändes som tidsfördriv. Menmed tiden så ökade mitt intresse. Vet itne om det beror på att jag börjae bli mer mogen i mitt tänkande eller om det beror på att jag ville få chansen att göra något, idag, ganska unikt.
För mig har det inte varit så som för många andra att det har vrit föräldrar som pushat eller att jag har haft äldre syskon som själva tjänstgjort utan det är ett beslut som jag själv har fattat. Jag ser det som min chans att kunna bli vuxen på riktigt.
Det är inte själva "krigandet" som jag är mest intresserad av utan det är alla de andra utmaningarna som jag känner att jag saknar. Att klara sig själv. Att vara behövd. Att få ta stort ansvar för mig själv och andra. Se mina och andras begränsningar och att verkligen se hur det är att jobba i grupp.
Att man sen samtidigt får göra något häftigt är i och för sig nice, men ändå.
Visst, nu sitter du säkert och läser och tänker: "Kan man inte uppnå allt det där genom att gå på högskola eller genom att arbeta?" Jo, det kan du säkert få och jag ahr upplevt det också när jag arbetar, men hur man än vrider och vänder på det så är det ingen direkt utmaning efter gymnasiet, för min del. Det är säkert tillräckligt för många, men inte för mig.
Att få känna på hur man pallar trycket i det mest extrema man kan tillgå i Sverige, under ordnade lagliga formerär en utmaning jag inte vill missa. Att få chansen att göra detta betyder mycket för mig.
Genom att göra lumpen vill jag få sådana erfarenheter som gör att jag går ur det som en starkade person psykiskt. Att utan problem kunna klara uppgifter såväl i grupp som ensam. Att veta med sig att "jag kan fixa detta", "jag behöver inte alltid vara beroende av andra".
Att kunna definera exakt vad det är som gör att jag vill göra lumpen är skitsvårt att berätta. Det är mer som en känsla. Som ett mål man har med en viss del av sitt liv. Tänk dig att du ahr tänkt på något som du vill göra med dig liv länge och du kan inte tänka dig att göra något annat, vad gör du då? Och när du sen får chansen, ska man itne ta den då? Jo, det tycker iallafall jag. tror att många skulle kunna känna igen sig i detta jag skriver. Det handlar inte bara om lumpen, det kan vara drömyrket eller drömutbildningen?.........
Känns som att det är sista delen av början av mitt liv. Låter konstigt men det känns så. Jag ahr i stort sätt allting annat. En underbar familj som stöttar mig. En helt fantastisk flickvän som alltid finns där för mig lika mycket som jag stöttar henne. En bra utbildningsgrund. Bra vänner som verkligen känner mig (Ni vet vem ni är gänget).
Elin, du ska inte tro att tanken på att göra lumpen helt plötsligt växt fram medans vi blivit tillsammans för at jag ska vara ifrån dig. Det är något som jag ahr velat göra långt innan vi ens kände till varandra. Det är itne därför jag vill göra detta. Jag gör det för att kunna klara resten av mitt liv på ett bättre sätt. Att sen kunna vara en bättre pojkvän och kunna leva ett härligare liv. Det är så jädra svårt att förklara men det är något jag vill uppnå med mitt liv. Kanske är det något unikt som jag får vara med att ta del av. inte många kommer få samma chans som mig i framtiden.
Du vet att skulle du få chansen att göra det du vill göra med ditt liv, behöver inte nämna vad det är, så skulle jag stötta dig till 100% och aldrig svika din sida i det du vill göra. Du har dina målsom du säkert kommit på långt innan jag kom in i bilden och jag har mina mål. När vi väl nått dessa eller när vi känner oss nöjda så kan vi skapa våra gemensamma mål.
Du vet att jag är din och att jag inte kommer låta 2008 förstöra det vi redan byggt upp, snarare stärka det vi redan har. Att vi efter 2008 ska kunna ha det så mycke bättre, du vet vad jag snackar om. Jag älskar dig.
Jag vet att du som vill göra lumpen tänker ungefär samma sak eller att du någongång har frågat dig själv samma frågor som jag gjort.
Så många frågor och egentligen så få svar. Att jag skulle göra värnplikten har inte alls varit självklart i alla tider. När jag var yngre så tyckte jag inte alls att det skulle ara något för mig. Jag tyckte mer att det kändes som tidsfördriv. Menmed tiden så ökade mitt intresse. Vet itne om det beror på att jag börjae bli mer mogen i mitt tänkande eller om det beror på att jag ville få chansen att göra något, idag, ganska unikt.
För mig har det inte varit så som för många andra att det har vrit föräldrar som pushat eller att jag har haft äldre syskon som själva tjänstgjort utan det är ett beslut som jag själv har fattat. Jag ser det som min chans att kunna bli vuxen på riktigt.
Det är inte själva "krigandet" som jag är mest intresserad av utan det är alla de andra utmaningarna som jag känner att jag saknar. Att klara sig själv. Att vara behövd. Att få ta stort ansvar för mig själv och andra. Se mina och andras begränsningar och att verkligen se hur det är att jobba i grupp.
Att man sen samtidigt får göra något häftigt är i och för sig nice, men ändå.
Visst, nu sitter du säkert och läser och tänker: "Kan man inte uppnå allt det där genom att gå på högskola eller genom att arbeta?" Jo, det kan du säkert få och jag ahr upplevt det också när jag arbetar, men hur man än vrider och vänder på det så är det ingen direkt utmaning efter gymnasiet, för min del. Det är säkert tillräckligt för många, men inte för mig.
Att få känna på hur man pallar trycket i det mest extrema man kan tillgå i Sverige, under ordnade lagliga formerär en utmaning jag inte vill missa. Att få chansen att göra detta betyder mycket för mig.
Genom att göra lumpen vill jag få sådana erfarenheter som gör att jag går ur det som en starkade person psykiskt. Att utan problem kunna klara uppgifter såväl i grupp som ensam. Att veta med sig att "jag kan fixa detta", "jag behöver inte alltid vara beroende av andra".
Att kunna definera exakt vad det är som gör att jag vill göra lumpen är skitsvårt att berätta. Det är mer som en känsla. Som ett mål man har med en viss del av sitt liv. Tänk dig att du ahr tänkt på något som du vill göra med dig liv länge och du kan inte tänka dig att göra något annat, vad gör du då? Och när du sen får chansen, ska man itne ta den då? Jo, det tycker iallafall jag. tror att många skulle kunna känna igen sig i detta jag skriver. Det handlar inte bara om lumpen, det kan vara drömyrket eller drömutbildningen?.........
Känns som att det är sista delen av början av mitt liv. Låter konstigt men det känns så. Jag ahr i stort sätt allting annat. En underbar familj som stöttar mig. En helt fantastisk flickvän som alltid finns där för mig lika mycket som jag stöttar henne. En bra utbildningsgrund. Bra vänner som verkligen känner mig (Ni vet vem ni är gänget).
Elin, du ska inte tro att tanken på att göra lumpen helt plötsligt växt fram medans vi blivit tillsammans för at jag ska vara ifrån dig. Det är något som jag ahr velat göra långt innan vi ens kände till varandra. Det är itne därför jag vill göra detta. Jag gör det för att kunna klara resten av mitt liv på ett bättre sätt. Att sen kunna vara en bättre pojkvän och kunna leva ett härligare liv. Det är så jädra svårt att förklara men det är något jag vill uppnå med mitt liv. Kanske är det något unikt som jag får vara med att ta del av. inte många kommer få samma chans som mig i framtiden.
Du vet att skulle du få chansen att göra det du vill göra med ditt liv, behöver inte nämna vad det är, så skulle jag stötta dig till 100% och aldrig svika din sida i det du vill göra. Du har dina målsom du säkert kommit på långt innan jag kom in i bilden och jag har mina mål. När vi väl nått dessa eller när vi känner oss nöjda så kan vi skapa våra gemensamma mål.
Du vet att jag är din och att jag inte kommer låta 2008 förstöra det vi redan byggt upp, snarare stärka det vi redan har. Att vi efter 2008 ska kunna ha det så mycke bättre, du vet vad jag snackar om. Jag älskar dig.
Värnplikt på kunskapskanalen ikväll!
Ikväll är det två infoprogram om den svenska värnplikten på kunskapskanalen. Kanske är det värt att ge det en liten titt?
/M
/M
